Religionen bör göras framträdande på ett ytterst ömsint, medlidsamt, förbarmande vis. Ingen av alla de individer, som han umgås med, kan uträtta lika mycket för de sjuka, som en i sanning omvänd sköterska eller läkare. Rena och förfinade handlingar i ögonkast och ord, och i synnerhet bönens samlade, ljuva ord – om än få till antalet – är ett starkt ankare för de lidande. – Brev 69, 1898.