Mer och mer går män och kvinnor åstad bärande på evangeliets budskap. Det tackar vi Gud för. Dock krävs det ett större uppvaknande. Vi håller på att återgå till själveftergifter; vi utövar inte till det yttersta de dygder, som Kristus har lovat oss, i fall vi ber därom i tro. Det, som vi får ifrån Kristus, måste vi ge vidare till andra. Lika säkert, som att vi erhåller, lika säkert skall vi skänka. Ingen, som tar emot Kristi nåd, kan behålla den för sig själv. Så snart, som Kristus blir en ständig gäst i hjärtat, kommer vi inte att stillatigande kunna åse själar gå under av okunskap om sanningen. Vi kommer att göra vilken som helst uppoffring, för att nå dem; och ingen av oss är så fattig, att den inte kan göra dagliga uppoffringar för Kristus.