Allas Tjänare
Kristus stod i främsta ledet för människorna iklädd människornas natur. Så fylld av medlidande och kärlek var Han, att inte ens de fattigaste var rädda för, att komma nära Honom. Han var vänlig mot alla, tog gärna emot den anspråkslösaste. Han gick från hus till hus, helande de sjuka, givande de hungriga mat, tröstande de sörjande, lugnande de ångestfyllda, talande fridens ord till de förtvivlade. Han tog upp de små barnen i famnen och välsignade dem, Han talade ord fyllda av hopp och förtröstan till de utarbetade mödrarna. Han bemötte allt slags mänskligt lidande och motgång med osviklig ömhet och mildhet. Han verkade för andra, inte för Sig Själv. Han ödmjukade och förnekade Sig villigt. Han sökte inte, att utmärka Sig. Han var allas tjänare. Det var Hans levebröd, att gaska upp och trösta andra, att glädja de ledsna och betungade, som Han dagligen kom i beröring med.