Ur ett brev skrivet år 1889 anför jag:
”De, som bär tungt ansvar på våra institutioner, bör låta sig stärkas och livas av vetskapen om, att personerna inom dessa ber för inrättningarnas välstånd och framgång. I fall församlingarna inte anser, att arbetet utfört på våra institutioner är synnerligen viktigt, och att medarbetarna där behöver deras medkänsla och hjärtligt menade, förståndiga samverkan, kommer denna brist att försena arbetets framsteg. Inte sällan förekommer det klagomål mot de män, som bär på tunga bördor. Dessa män blir modstulna på grund av de ohelgade elementen i församlingarna, som så gärna skvallrar och säger: ”Berätta, så skall vi föra det vidare.” Det här orsakar mera arbete för de personer, som redan dignar under sina bördor.