De i ansvarsställning måste bemöta dem, vars omständigheter är allt annat, än behagliga. Slit och brist, utan hopp om en bättre morgondag, gör deras börda väldigt tung. Och när smärta och sjukdom läggs härtill, dignar de under bördan. Då skall givetvis inte Guds förvaltare vara hårda i sitt bemötande av vederbörande. Det vore ack så grymt. Måtte de klä sig med artighet som med en kappa. Måtte de vara vänliga och försonliga i sitt bemötande av de ringaste och fattigaste. Gud ser och lönar sådan hantering. – Brev 30, 1887.