Vi böra ställa oss själfva i den frestades ställe. Vi böra ihågkomma ärftlighetens stora makt, inflytandet af dåliga sällskap och omgifningar samt de onda vanornas herravälde. Kunna vi förundra oss öfver, att många under sådana inflytanden blifva fördärfvade? Kunna vi förundra oss öfver, att de endast långsamt skrida framåt till förbättring?