Bibeln fördömer ingen därför, att han är rik om han på ett ärligt sätt förvärfvat sina rikedomar. Det är icke penningar, utan kärleken till penningar, som är roten till allt ondt. Det är Gud, som gifver människan kraft att samla förmögenhet, och i dens hand, som handlar som en Guds förvaltare och gör ett osjälfviskt bruk af sina medelär. rikedom en välsignelse både för ägaren själf och för världen. Men många uppslukas till den grad af intresset for jordiska skatter, att de blifva likgiltiga för Guds fordringar och sina medmänniskors nöd. De betrakta sina rikedomar som ett medel till att förhärliga sig själfva. De foga hus till hus och egendom till egendom. De fylla sina hem med lyx, medan rundt omkring dem mänskliga varelser äro forslunkna i elände och brott, äro sjuka och döende. De, som sålunda lefva uteslutande för sig själfva utveckla icke Guds egenskaper, utan den ondes.