När det orätta blifvit godtgjordt, kunna vi i stilla tro framställa den sjukes behof inför Herren såsom hans Ande manar oss. Herren känner hvarje människa vid namn och sörjer för enhvar lika kärleksfullt, som funnes det icke någon mera på jorden, för hvilken han utgaf sin älskade Son. Emedan Guds kärlek är så stor och outtömlig, bör den sjuke uppmuntras till att förtrösta på honom och vara vid godt mod. Ängslan förorsakar lätt hos den sjuke svaghet och beröfvar honom motståndskraften. Om han höjer sig öfver missmod och mörker, är utsikten att tillfriskna större, ty "Herrens öga är vändt till dem, som hoppas på hans nåd".