Gud känner slutet från begynnelsen. Han känner alla människors hjärtan, och han läser hvarje själens hemlighet. Han vet, om de, för hvilka vi bedja, skulle vara i stånd att bära de motgångar, som skulle möta dem, om de finge lefva. Han vet, om deras lif skulle bli dem själfva och världen till välsignelse eller till förbannelse. Detta är ett skäl, hvarför vi, medan vi med allvar framlägga våra böner, alltid borde säga: "Ske dock icke min vilja, utan din." Det var af undergifvenhet för Guds visdom och vilja, som Jesus tillade dessa ord, då han i Getsemane örtagård bad: "Fader, o att du ville taga denna kalk ifrån mig."' Och om dessa ord vara lämpliga för honom, som var Guds Son, hur mycket mera passande äro de då icke för felande, dödliga varelser!