När sjuklingar ingenting ha, som tager deras tid och uppmärksamhet i anspråk, koncentreras deras tankar på dem själfva, och de blifva kinkiga och retliga. Ofta beklaga de sig öfver sina plågor, till dess de mena sig vara mycket sämre, än de i verkligheten äro, och de blifva fullständigt oförmögna att uträtta någonting.