Overksamhet är den största förbannelse för sjuklingar. Lätt sysselsättning med nyttigt arbete öfveranstränger hvarken själ eller kropp, utan har ett gynnsamt inflytande öfver båda. Den stärker musklerna, befordrar blodomloppet och gifver den sjuke tillfredsställelsen att veta sig icke vara fullständigt nyttig i denna brådskande värld. Må handa ar han i början endast i stånd att utföra litet, men snart skall han finna, att krafterna tilltaga, och så småningom kan det arbete han förmår utföra ökas.