Man bör lämna lnngorna så stort utrymme som möjligt. Vid obehindrad rörelse ökas deras arbetsförmåga, men den formlllskas, om de utsättas för tryck eller hinder i sin rörelse. Häraf komma de dåliga följderna af det så vanliga bruket att böja sig ned öfver sitt arbete i synnerhet i sittande ställning. I sådant läge är det omöjligt att andas djupt. Det blir snart en vana att andas kort och hastigt, och så forlora lungorna sin utvidgningsförmåga. Liknande verkan åstadkomma trånga snörlif. Bröstkorgens nedre del lämnas ej tillräckligt utrymme, bukmusklerna, som' äro afsedda att underlätta andningen, få ej röra sig fritt, och lungorna hämmas i sin verksamhet.