Kyrkans ansvar.
Alkoholtrafiken är en makt i vädden; den har på sin sida penningens, vanans och begärets förenade styrka. Dess makt gör sig gällande äfven inom kyrkan. Människor, hvilkas förmögenhet direkt eller indirekt förvärfvats genom sprithandeln, äro "goda och trogna, församlingsmedlemmar. Många af dem gifva rikligt till allmänna barmhärtighetsinrättningar samt understödja kyrkliga företag och bidraga till prästernas underhåll. De bidraga till att befästa vördnaden för rikedomen. Församlingar, som upptaga sådana medlemmar, understödja i själfva verket rusdryckshandeln. Alltför ofta har prästen ej mod att framhålla det rätta. Han förklarar icke för sina åhörare, hvad Gud har sagt om krögarens arbete. Att tala öppet skulle vara att såra församlingen, att offra sin popularitet, att förlora sin lön. Men öfver kyrkans dorn står Guds. Han, som åt den första mördaren sade: "Din broders b10ds röst ropar till mig ifrån jorden", skall icke på sitt altare mottaga krögarens gåfvor. Hans vrede är upptänd mot dem, som söka dölja sitt brott bakom gifmildhet. Deras penningar äro bestänkta med blod, förbannelse hvilar öfver dem.