Gästfrihet.
Våra hem skulle kunna blifva till välsignelse för många människor. Vårt umgängeslif bör ej stå under inflytande af världsliga sedvänjor, utan af Kristi Ande och ord. Israeliterna inneslöto i alla sina festligheter den fattige, främlingen och leviten, som på en gång var prästens medhjälpare i helgedomen, religionslärare och missionär. Dessa ansågos som folkets gäster; de blefvo frikostigt förplägade vid alla festliga högtider och omsorgsfullt vårdade och hjälpta i sjukdom och nöd. Sådana människor böra äfven vi inbjuda till våra hem. Hur glädjande och uppmuntrande skulle ej en sådan inbjudan vara för mången sjuksköterska eller lärare, mången betungad, hårdt arbetande moder eller för de svaga och sjuka, som så ofta sakna ett hem och måste kämpa mot fattigdom och många andra svårigheter!