I närheten af Betsaida, vid norra ändan af Galileiska hafvet, fanns en enslig plats, och fager som den var i vårens friska grönska, fann Jesus här en välkommen tillflyktsort med sina lärjungar. Till denna plats begåfvo de sig i sin båt tvärs öfver hafvet. Här kunde de hvila, skilda från folkmassans oro. Här kunde lärjungarna, ostörda af fariséernas gäckeri och anklagelser lyssna, till Kristi ord. Här hoppades de få njuta en kort tid af gemenskap med sin Herre.