Jesu barndom, tillbragt i fattigdom, hade förblifvit oberörd af en fördärfvad tids förvända sedvänjor. Medan han arbetade som timmerman och bar hemmets bördor samt lärde sig lydnad och flit, fann han vederkvickelse i naturens skönhet och förvärfvade sig kunskap, i det han begrundade naturens hemligheter. Jesus studerade Guds ord, och sin största lycka erfor han, då han fick lägga undan sitt arbete och gå ut på ängarna för att i stillhet anställa betraktelser eller för att på bärgsluttningarna eller bland skogens träd samtala med Gud. Den tidiga morgon. solen fann honom ofta på någon afskild plats, begrundande och rannsakande skrifterna eller bedjande till Gud. Med sångens ljud välkomnade han morgonens ljus; med lofsånger förljufvade han sina arbetstimmar och bragte därunder himmelsk glädje till de uttröttade och modstulna.