Kristus fann behag i att samla folket omkring sig under den blåa himmelen på någon gräsbevuxen kulle eller utmed hafsstranden. Här, omgifven af sina egna skapelseverk, kunde han vända folkets tankar från det konstlade till det naturliga. I naturens tillväxt och utveckling uppenbarades hans rikes principer. Då människorna lyfte sina ögon upp till bärgen och skådade hans händers underbara verk, kunde de mottaga dyrbara gudomliga sanningar. Under kommande dagar skulle den gudomlige lärarens undervisning sålunda upprepas för dem genom föremålen i naturen. Detta skulle verka upplyftande på sinnet och bringa hjärtat hvila.