Små barn tycka mycket om sällskap. De kunna sällan roa sig ensamma. De längta efter deltagande och ömhet. Det, som roar dem, roar enligt deras tanke också modern, och det faller sig naturligt för dem att gå till henne med sina små fröjder och sorger. Modern bör ej då såra deras känsliga hjärtan genom att med likgiltighet behandla de saker, som, ehuru i sig själfva obetydliga, likväl äro af stor vikt för dem. De skatta högt hennes deltagande och gillande. En gillande blick, ett uppmuntrande ord eller beröm bli som solsken för deras hjärtan och göra ofta hela dagen lycklig.