Till följd af bristande tid och eftertanke vägrar mången moder sina barn oskyldiga nöjen, under det att hennes flitiga fingrar och trötta ögon äro sysselsatta med ett arbete, som endast är ämnadt till prydnad, men som i flesta fall endast skall tjäna till att i de ungas hjärtan uppamma fåfänga och högmod. När barn närma sig mogen ålder, bära dessa lärdomar frukt i stolthet, moralisk slapphet och småsinne. Modern sörjer öfver sina barns fel, men inser ej, att den frukt hon nu skördar kommer af de frön, som hon själf utsått.