Folket på den tiden uppskattade alla ting efter deras utvärtes prakt. Allt efter som gudsdyrkan af tagit i kraft, hade den tilltagit i yttre ståt. Lärarne sökte vinna respekt och utvärtes glans. Jesu lif var en afgjord motsats till allt detta. Hans lif var en framställning af det värdelösa i de ting, som människor ansågo vara af stor betydelse i lifvet. Han besökte icke dåtidens skolor, som upphöjde det obetydliga och föraktade det verkligt stora; han fick sin bildning från de källor, som Gud bestämt: från nyttigt arbete, från forskning i de heliga skrifterna, från naturen och från lifvets erfarenheter - dessa Guds läroböcker, fulla af undervisning för alla, som hafva en villig hand, ett seen}le öga och ett förståndigt hjärta.