Lära för att meddela.
De unga böra gå framåt så hastigt och så långt de kunna i förvärfvandet af kunskaper. Låt deras studier vara så vidtomfattande, som deras begåfning tillåter, och låt dem meddela sina kunskaper åt andra, allt efter som de själfva inhämta vetande. På så sätt kunna de pröfva sin förmåga och utveckla den. Värdet af deras bildning bestämmes af det bruk de göra af sina kunskaper. En lång tid använd till studium, utan att man gör någon som helst ansträngning att meddela andra, hvad man lärt, visar sig ofta snarare vara till skada än till gagn för sann utveckling. I hemmet såväl som i skolan bör elevens sträfvan gå ut på ej blott att inhämta kunskaper, utan äfven att meddela andra den kunskap han förvärfvat. Hvilket hans kall än är, bör han vara både elev och lärare, så länge han lefver. På så sätt kan han ständigt gå framåt. i det han sätter sin tillit till Gud och håller sig till honom, som är oändlig i visdom, honom som kan uppenbara ting, hvilka legat fördolja tidsåldrar igenom och som kunna göra de vanskligaste uppgifter klara för den, som tror på honom.