"Kan du fatta Guds djuphet,
eller kan du fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?
Den är hög såsom himmelen, hvad kan du göra?
Djupare än afgrunden, hvad kan du förstå?
Längre än jorden är dess mått
och bredare än hafvet."

"Men visheten, hvar finnes hon,
och hvar är det rum, där förstånd bor?
Ej känner människan dess pris,
och icke finnes hon i de lefvandes land.
Djupet säger: hon är ej i mig,
och hafvet säger: hon finnes ej hos mig.
Man kan ej gifva renadt guld för henne
och icke uppväga silfver såsom hennes pris.
Hon uppväges ej med Ofirs guld,
med dyrbar onyx och safir.
Guld och glas kunna ej jämföras med henne,
hon utbytes ej mot gyllene smycken.
Koraller och kristall må icke nämnas,
och vishets besittning är för mer än pärlor.
Med henne kan ej jämföras topasen ifrån Kus,
mot renadt guld uppväges hon icke.
Men - hvadan kommer då visheten,
och hvar är förståndets rum? ...
Afgrund och död säga:
"Med våra öron hafva vi hört ryktet om henne,
Gud känner hennes väg,
och han vet hennes rum.

Ty han öfverskådar jordens ändar,
han ser, hvad som är under hela himmelen...
När han gjorde lag åt rägnet
och väg för åskans blixt,
då såg, då uppenbarade han henne, då framlade och pröfvade han henne.
Och han sade till människan:
Si, Herrens fruktan, det är vishet,
och att fly det onda, det är förstånd."