"Hvem mätte vattnen i sin hand
och uppmätte himmelen med spann
och fattade jordens stoft i en skäppa
och vägde bärgen på våg
och höjderna på viktskål?
Hvem har uppmätt Herrens anda,
och hvem var den rådgifvare, som undervisade honom? . .. .
Si, folken äro såsom en droppe i ämbaret
och såsom ett stoftgrand på viktskålen.
Si, han lyfter öarna såsom ett dammkorn.
Och, Libanon hafver icke bränsle nog,
och dess djur förslå icke till brännoffer.
Alla folk äro såsom ett intet inför honom
såsom platt intet äro de af honom aktade

Och vid hvem viljen I då likna Gud
och hvilken liknelse ställa bredvid honom?...
Skullen I då intet veta?
Skullen I då intet hafva hört?
Skulle intet hafva blifvit eder sagdt från begynnelsen?
Skullen I ej halva gifvit akt på huru jorden blifvit grundad?
Han sitter öfver jordens krets
och de, som bo däruppå, äro såsom gräshoppor.
Han har utsträckt himmelen såsom en tapet
och utspänt den såsom ett tält att bo uti ...
Och vid hvem. viljen I likna mig?
säger den Helige.
Upplyften edra ögon högt och sen!
Hvem har skapat dessa?
Han, som i ordning utför deras här,
som ropar dem alla vid, namn,
han, för hvilkens stora makt och starka kraft
ingen af dem uteblifver.

Huru kan du Jakob då säga och du Israel så tala:
Min jäg är fördold för Herren,
och min sak är främmande för min Gud?
Vet du ej,
och har du ej hört,
att Herren är en evig Gud,
som har skapat jordens ändar,
som icke tröttnar, icke mattas,
hvilkens förstånd är outgrundligt?"