Skall ej hans höghet förskräcka eder,
och skall hans skräck ej falla öfver eder?"

"Bor icke Gud i himmelens höjd?
Och se på stjärnhvalfvet, huru högt det är!"

"Är något tal på hans härar"
och öfver hvem uppgår icke hans sol?"

"Gud. . . gör stora ting, och vi förstå dem icke.
När han säger till snön
och till rägnets skur och till sina starka störträgns skurar:
Fallen ned på jorden!
då förseglar han hvarje människohand,
att alla människor, som han har skapat måtte komma till besinning...
Och han. . . jagar sina ljungeldsmoln.
Och dessa vända sig åt alla håll,
dit han leder dem, för att verkställa allt hvad han bjuder dem
ut öfver jordens krets,
antingen han har bestämt dem till straff åt sin jord
eller till redskap för sin nåd.