"Och Jakob drog ut från Beer-Seba och for ut till Haran. Och han påträffade ett ställe, där han dröjde öfver natten, ty solen hade gått ned; och han tog en af stenarna på det stället och lade den till hufvudgärd åt sig och lade sig på detta ställe till att sofva. Och han drömde, och si, en stege stod på marken, och dess spets räckte upp till himmelen, och si, Guds änglar stego därpå upp och ned. Och si, Herren stod öfverst däruppå och sade: Jag är Herren, Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud. Den Jord, hvarpå du ligger, skall jag gifva åt dig och din säd. . . . Och si, jag är med dig och skall bevara dig, hvarhelst du :sår, och skall föra dig åter till detta landet; ty jag skall Icke öfvergifva dig, intill dess jag gjort hvad jag har sagt dig, Och Jakob vaknade upp af sin sömn och sade: Visserligen är Herren på detta rum, och jag visste det icke. Och han betogs af fruktan och sade: Huru heligt är icke detta rum. Här bor visserligen Gud, och här är himmelens port."