"Herren är i sin helgedoms tämpel.
Hela jorden vare tyst för honom."
"Herren är konung, därför darra folken;
han tronar på keruberna, därför skälfver jorden.
Herren är stor i Sion
och han är hög öfver alla folk.
De prisa ditt namn, det stora och fruktansvärda.
Helig är han.
"Herrens tron är i himmelen
hans ögon skåda, hans blick_r pröfva människors barn."
"Han har blickat ned från sin heliga höjd."
"Från sin boning blickar han ned
till alla dem, som bo på jorden.
Han, som danat alla deras hjärtan,
han, som aktar på alla deras verk."
"Hela jorden frukte Herren;
för honom bäfva alla, som bo på jordens krets." "Människan kan icke utforska Gud. Må ingen med formaten hand söka lyfta den slöja, som döljer hans härlighet? "Huru ontgrundliga äro icke hans domar, och huru ontrannsakliga hans vägar!" Att han döljer sin makt är ett bevis på hans barmhärtighet, ty att lyfta den slöja som döljer hans närvaro, betyder död. Ingen dödlig människas förstånd kan genomtränga den hemlighet, i hvilken den Allsmäktige bor och verkar. Vi kunna om honom förstå endast så mycket; som han finner tjänligt att uppenbara. Förnuftet måste erkänna en makt, som är högre, än människan är. Hjärtat och förståndet måste böja sig för den store "Jag är."