En person kan nedlägga alla sina krafter på att samla kunskaper, men äger han ingen kunskap om Gud och föraktar han de lagar, som blifvit nedlagda i hans organism, så fördärfvar han sig själf. Genom oriktiga vanor mister han förmågan att bedöma sig själf; han förlorar sin själfbehärskning och förmågan att resonera sundt angående frågor, som äro af allra största betydelse för honom själf. Han blir hänsynslös i sin behandling af sjal och kropp. På grund af sin försumlighet med utvecklandet af riktiga grundsatser fördärfvas han både för denna och den till kommande världen. |