Om jag blott får röra vid hans klädnad, så blifver jag hulpen. Det var en fattig kvinna, som uttalade dessa ord, en kvinna, som under tolf år lidit af en sjukdom, som gjorde hennes lif till en börda. Hon hade utgifvit allt, hvad hon ägde, åt läkare blott för att blifva förklarad obotlig. Men när hon hörde om den store helbrägdagöraren, väcktes åter hennes hopp. Hon tänkte: Om jag endast kunde komma honom så nära, att jag finge röra vid honom, skulle jag blifva botad.