"frälste han oss, icke för rättfärdighetens gärningars skull, hvilka vi hade gjort, utan efter sin barmhjärtighet."
En höfvitsmans tjänare låg sjuk i förlamning. Bland romarna voro tjänarna slafvar, som köptes och såldes på marknadsplatserna och ofta behandlades med grymhet, men denne höfvitsman var djupt fäst vid sin tjänare och önskade innerligen, att han måtte blifva återställd. Och han trodde, att Jesus förmådde återställa honom. Visserligen hade han aldrig sett. Frälsaren, men de berättelser han hört hade ingifvit honom tro. Trots judarnas formväsen var denne romare öfvertygad om, att deras religion var högre än hans egen. Han hade redan brutit sig igenom de skrankor af nationell fördom och hat, som skilde de besegrade från deras besegrare. Han hade visat aktning för Herren och den sanna gudstjänsten samt behandlat judarna med välvilja. I allt, hvad han hört om Kristi undervisning, fann han just det, som tillfredsställde själens längtan. Det andliga lifvet inom honom själf gaf gensvar på Frälsarens ord; men för egen del ansåg han sig ovärdig att nalkas Jesus och bad fördenskull judarnas äldste, att de måtte anmoda Jesus att bota hans tjänare. Dessa män framställde då saken för Jesus, enträget framhållande, att han var värd, att Jesus gjorde honom detta. "Ty han älskar vårt folk, och det är han, som har byggt synagogan åt oss," sade de. Men på vägen till höfvitsmannens hem, mottager Jesus detta budskap från honom själf: "Herre, gör dig icke omak; ty jag är icke värdig, att du går in under mitt tak." Likväl fortsätter Frälsaren sin väg, och höfvitsmannen kommer själf för att framställa samma budskap: "Hvarför jag ock icke räknade mig själf värdig att gå till dig," "utan säg allenast ett ord, så varder min tjänare helbrägda. Ty äfven jag är en människa, som står under befäl och har krigsmän under mig, och jag säger till en: gå, och han går, och till en annan: kom, och han kommer, och till min tjänare: gör det, och han gör så. Jag representerar den romerska makten, och mina krigsmän anse min myndighet såsom den största. Sammalunda representerar du den oändlige Gudens makt, och alla skapade ting lyda ditt ord. Du kan bjuda sjukdomen vika, och den lyder dig. Säg endast ett ord, och min tjänare skall blifva helbrägda. "Gå; såsom du trodde, så ske dig" sade då Jesus. "Och i samma stund vardt hans tjänare helbrägda."