Kristus befann sig på väg hem till Jairus, den judiske rabbinen, som enträget bedt honom att komma och uppväcka hans nyss aflidna dotter. Den bjärtslitande bönen: "Min dotter har just nu dött, men kom och lägg din hand på henne, så får hon lif igen," hade rört Kristi ömma, deltagande hjärta; och tillsammans med synagogföreståndaren begaf han sig genast på väg till hans hem. De kommo dock endast långsamt fram; ty folkmassan trängde Kristus på alla sidor. Medan Frälsaren sålunda banade sig väg genom mängden, kom han i närheten af platsen där den stackars kvinnan stod. Gång på gång hade hon förgäfves sökt komma i hans närhet. Nu var tillfället kommet för henne men hon visste icke, hur hon skulle kunna få tala med honom, och hon ville icke gärna hindra honom, där han långsamt trängde sig fram. Men hor hade hört att blotta vidrörandel. af hans klädnad medförde hälsa, och darrande af rädsla att förlora detta enastående tillfälle, trängde hon sig fram, sägande till sig själf: "Om jag blott får röra vid hans klädnad, så blifver jag hulpen."