Stående långt ifrån, uppfångar den spetälske några ord från Frälsarens läppar. Han ser honom lägga sina händer på de sjuka; han ser den lame, den blinde och allehanda sjuklingar stiga upp friska, prisande Gud för sin räddning. Då stärkes hans tro. Allt närmare och närmare kommer han den lyssnande folkhopen. De band, som blifvit honom pålagda, faran för smitta och den fruktan, med hvilken alla betrakta honom, allt är förgätet. Han tänker endast på det saliga hoppet att blifva botad.