Kristus gjorde ingalunda denna fråga för sin egen del. Det var något han önskade lära folket, sina lärjungar och kvinnan. Han önskade ingjuta hopp hos den olycklige; han önskade visa att det var tron, som medfört den helande kraften. Kvinnans starka förtröstan borde icke lämnas oanmärkt. Gud måste blifva förhärligad genom hennes tacksamma bekännelse. Kristus önskade, att hon måtte förstå, att han skänkte hennes troshandling sitt bifall. Han ville icke låta henne gå bort med en hall välsignelse allenast; hon finge icke förblifva i okunnighet om, att han kände hennes lidande, att han hyste förbarmande kärlek till henne och gladdes öfver hennes tro på hans kraft att frälsa alla, som komma till honom.