"Kristi kärlek tvingar oss", sade Paulus. Detta var drifkraften i hans vandel. Om hans nitälskan på pliktens väg någonsin slappades ett enda ögonblick, så kunde en blick på korset bringa honom till att på nytt omgjorda sitt sinnes länder och tränga framåt på själfförsakelsens väg. I arbetet för sina bröder litade han i hög grad på den eviga kärlekens mildrande och tvingande kraft, sådan den visade sig i Kristi offer.