Såsom Guds medarbetare skola vi söka människorna, där de äro, till och med om de äro nedsjunkna i laster och fördärf. Men när vi fästa vårt sinne vid honom, som är vår sol och vår sköld, så skall det onda omkring oss icke sätta en enda fläck på oss. Under vår verksamhet för deras frälsning, som hålla på att förgås, skoja vi icke komma på skam, om vi sätta 'vår lit till Gud. Kristus i hjärtat, Kristus i lifvet - detta är vår säkerhet. Hans närvaro fyller själen med afsky för allt, som är ondt. Vår ande kan vara så förenad med honom, att vi blifva ett med honom i tanke och vilja.