I vår verksamhet är det intet vi mera behöfva än de praktiska följderna af förening med Gud. Vi böra i vårt dagliga lif visa, att vi hafva frid och hvila i Frälsaren. Hans frid i hjärtat skall stråla fram, i våra anletsdrag; den skall gifva rösten en öfverbevisande kraft. Föreningen med Gud skall förädla karaktären och lifvet. Människorna skola på oss, liksom fordom på lärjungarna, se, att vi hafva varit med Jesus. Detta skall gifva missionsarbetaren en kraft, som intet annat kan gifva, och denna kraft må han icke låta vika ifrån sig. Vi måste lefva ett tvåfaldigt lif: ett lif i tanke och handling, i stilla bön och ihärdig verksamhet. Den genom samfundet med Gud erhållna kraften, förenad med allvarlig sträfvan efter att utveckla omtänksamhet oeh uppmärksamhet, gör oss skickade att utföra det dagliga lifvets plikter och vidmakthåller under alla omständigheter den inte friden, hur pröfvande dessa omständigheter än må vara.