Kristus såg det, för hvilket hans själ haft möda och var tillfreds. Han blickade in i evigheten och såg deras lycka, som genom hans uppoffring skulle få syndernas förlåtelse och erhålla evigt Ef. Han blef sårad för deras öfverträdelser och slagen för deras missgärningar; näpsten lades uppå honom, på det att de skulle hafva frid och genom hans sår fingo de läkedom. Han hörde de' åter löstas fröjderop; han hörde dem sjunga Moses' och Lammets sång. Fastän han först måste mottaga blodsdopet fastän världens synder skulle hvila tungt på hans oskyldiga själ och fastän skuggan af en outsäglig sorg hvilade öfver honom, valde han dock att lida korset och smäleken i stället för att njuta den glädje, som han hade framför sig.