Genom synden hafva vi blifvit skilda från lifvet i Gud. Våra själar äro förtvinade. Af oss själfva äro vi lika litet i stånd att lefva ett heligt lif, som den lame mannen var att gå. Många inse sin hjälplöshet. De längta efter det andliga 1if, som kan bringa dem i harmoni med Gud, och de sträfva efter att vinna det, men förgäfves. I förtviflan ropa de: "Jag arma människa, hvem skall frälsa mig från denna dödens kropp?. Må dessa nedslagna och kämpande varelser blicka uppåt! Till dessa med Kristi blod återköpta säger Frälsaren med obeskriflig mildhet och barmhärtighet: "Vill du blifva helbrägda?" Han bjuder dig stå upp i hälsa och frid. Vänta icke då för att känna efter, om du är helbrägdagjord, utan tro Frälsarens ord. Underordna dig Kristi vilja. Ar du villig att tjäna honom och handlar du i enlighet med hans ord, så skall du erhålla kraft. Hvad ondt du än gjort och hur stark den passion än må vara, som. genom långvarig utöfning förlamar både själ och kropp, är Kristus dock i stånd till att befria dig, ja, han längtar att få göra det. Han vill gifva lif åt den själ, som är död i öfverträdelser.2 Han vill frigifva hvarje fånge, som är bunden genom svaghet och olycka och syndens fjättrar.