Ingen tid var att förlora, ty den lames kropp bar redan dödens märken. Han anropade därför sina vänner, att de skulle bära honom på hans bädd till Jesus, och detta gjorde de med glädje. Men så tät var folkmassan, som samlat sig i och omkring huset, där Frälsaren var, att det var omöjligt för den sjuke och hans vänner att nå fram till Jesus eller att ens komma inom hörhåll. Det var i Petri hem, som Jesus nu talade. Lärjungarna sutta enligt sin vana nära intill sin mästare, och "sutto där fariseer och lagkloka, som hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem". Många af dessa hade kommit som spioner för att söka någon anklagelse mot Jesus. Bakom dem trängdes en blandad människomassa - de otåliga, de vördnadsfulla, de nyfikna och de vantrogna. Där fanns folk af olika nationaliteter och samhällsklasser. "Och Herrens kraft var där till att göra dem helbrägda." Lifvets ande hvilade öfver församlingen, men fariséerna och de lagkloka märkte det icke. De kände ingen brist, och de behöfde icke helbrägda göras. "De hungriga har han mättat med goda ting, och de rika har han låtit gå tomma bort."