Huru kan en läkare stå i samhället som ett föredöme i renhet och själfbehärskning, och hur kan han vara en framgångsrik arbetare för nykterhetssaken, om han själf hängifver sig åt fördärfliga njutningar? Hur skall han med framgång kunna verka vid de sjukas och döendes bädd, om han ledsagas af en motbjudande stank af starka drycker och tobak?