På Kristi tid hade dessa lärdomar gått förlorade. Människorna hade nästan upphört, att se Gud i Hans verk. Mänsklighetens syndighet hade lagt ett bårtäcke över skapelsens sköna gestalt; och i stället för att visa hän till Gud, förvandlades Hans verk till en barriär, som dolde Honom. Människorna ”tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen”. Således blev hedningarna förblindade av sina föreställningar, ”så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.” Romarbrevet 1:25, 21. Sålunda hade människornas lära ersatt Guds undervisning i Israel. Det var inte bara naturens ting, utan också offertjänsten och Skrifterna själva – samtliga givna, för att uppenbara Gud – som blivit så förvridna, att de snarare skymde Gudomen.