Alla yttringar av Guds kraft till förmån för Hans folk, väcker Satans fiendskap. Varje gång, som Gud verkar å deras vägnar, verkar Satan genom sina änglar med förnyad energi, för att ombesörja deras fördärv. Han är svartsjuk på alla, som gör Kristus till sin styrka. Hans mål är, att sporra till det onda, och när det lyckas honom, får de frestade stå där med skammen. Han pekar på deras smutsiga kläder, deras usla karaktärer. Han framhäver deras svaghet och dårskap, deras otacksamhets synder, deras olikhet med Kristus, som har vanärat deras Återlösare. Allt detta framför han som ett argument, som bevisar hans rätt till, att utverka sin vilja, nämligen deras utplåning. Han dristar sig till, att förskräcka dem med tanken på, att de är i en hopplös belägenhet, att deras smutsfläckar ej går att tvätta bort. Han hoppas på, att förinta deras tro, så att de helt ger efter för hans frestelser, och bryter förbundet med Gud.