Med Sitt liv på jorden undervisade Kristus noga om uppmärksamhet på de små tingen. Det stora återlösningsverket tyngde hela tiden Hans själ. Medan Han undervisade och botade, belastades sinnets och kroppens samtliga krafter till det yttersta; ändå lade Han märke till de enklaste saker i livet och i naturen. Hans mest lärorika undervisning var den, där Han med naturens enkla ting åskådliggjorde Guds rikes stora sanningar. Han förbisåg inte Sina ringaste tjänares behov. Hans öra hörde alla rop på hjälp. Han förnam den plågade kvinnans beröring i skaran; trons enklaste beröring födde ett gensvar hos Honom. Då Han väckte upp Jairus’ dotter ur döden, påpekade Han för hennes föräldrar, att hon behövde något att äta. Då Han genom Sin egen stora kraft stod upp ur graven, underlät Han inte, att prydligt vika ihop och lägga undan på rätt ställe liksvepningen, som Han hade varit iförd.