Försumlighetens vanor bör resolut övervinnas. Många tror, att det räcker med, att skylla på glömska, för att ursäkta de allvarligaste fel. Men besitter de ej, liksom andra, intellektuella förmågor? Alltså bör de strama åt tankarna, så att de minns bättre. Det är en synd att glömma, en synd att vara försumlig. I fall Du grundlägger försumlighetens vana, kan Du komma att försumma Din egen själs frälsning och upptäcka till sist, att Du inte passar in i Guds rike.