Talenten, som tas bort
Över den slöe tjänaren löd domen: ”Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt honom som har tio talenter.” Här visas, liksom med den trofaste arbetarens lön, inte endast lönen vid den slutliga domen, utan den gradvisa belöningens förlopp i detta liv. Som det är i den naturliga, så är det i den andliga världen: Alla oanvända krafter försvagas och stumnar till. Aktivitet är livets lag; sysslolöshet leder till död. ”Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta.” Första Korintierbrevet 12:7. Används de till andras välsignelse, växer personens gåvor. Nöjer man sig med, att tjäna sig själv, förminskas de, och dras till sist bort. Han, som vägrar att ge det, som han har tagit emot, kommer till sist att upptäcka, att han inte har något att ge. Han finner sig i en process, varigenom själens förmågor förminskas och slutligen upphör.