Vänliga Impulser och Handlingar
Dyrbara talenter är vänliga känslor, impulser till givmildhet och snabb andlig uppfattningsförmåga, och härigenom åläggs talenternas ägare ett tungt ansvar. Allt skall användas i Guds tjänst. Men här felar många. Tillfreds med, att äga dessa kvaliteter, brukar de dem inte aktivt för andra. De inbillar sig, att om de finge tillfälle därtill, i fall omständigheterna vore de rätta, skulle de göra ett stort och fint arbete. Under tiden väntar och väntar de på tillfället. De föraktar den stackars gnidarens inskränkthet, som gnäller över minsta skärv till den behövande. De ser, att han lever för sig själv, och att han kommer att ställas till svars för sina missbrukade talenter. Med mycken självtillfredsställelse tecknar de en kontrast mellan sig själva och denne trångsynte individ, ja, de menar, att det egna tillståndet är långt bättre, än denna föraktade medmänniskas. Här bedrar de sig själva. Besitter man bara icke använda kvaliteter, ökar ansvaret. De, som har stor kärlek, är förpliktade inför Gud, att visa denna, icke endast för sina vänner, utan för alla, som behöver deras hjälp. Fördelar i samhällslivet är talenter, och de skall brukas till, att hjälpa alla, som är inom räckhåll för vårt inflytande. Den kärlek, som endast visar vänlighet mot ett litet fåtal, är inte kärlek, utan själviskhet. Den fungerar inte på minsta vis för själars bästa eller till Guds ära. De, som låter sin Mästares talenter ligga i byrålådan, är faktiskt mer skyldiga, än de, som de själva föraktar. Om dem kommer det att sägas: Ni kände till Er Mästares vilja, men Ni gjorde den inte.