Den största skillnaden mellan judar och samariter var olikheten i religiös tro, en fråga om, vad som ingick i sann tillbedjan. Fariséerna ville inte säga något gott om samariterna, utan utgöt de bittraste förbannelser över dem. Så stark var fiendskapen mellan judarna och samariterna, att det tedde sig besynnerligt för den samaritiska kvinnan, att Kristus bad henne om något att dricka. ”'Hur kan du”, sade hon, ”som är jude be mig, en samaritisk kvinna, om något att dricka?'” ”Judarna”, tillägger evangelisten, ”umgås inte med samariterna.” Johannesevangeliet 4:9. Och då judarna fylldes med så mycket mordiskt hat mot Kristus, att de ställde sig upp i templet, för att stena Honom, fann de inga bättre ord för sin avsky, än dessa: ”'Har vi inte rätt när vi säger att du är en samarit och har en ond ande?'” Johannesevangeliet 8:48. Ändå försummade prästen och leviten den uppgift, som Herren hade ålagt dem, och lämnade åt en hatad och föraktad samarit, att betjäna en av deras egna landsmän.