Vi bör försöka, att förutse de andras sorger, svårigheter och bekymmer. Vi bör försöka, att sätta oss in hög och lågs, rik och fattigs glädjeämnen och vanskligheter. ”Det ni har fått som gåva”, säger Kristus, ”ge det som gåva.” Matteusevangeliet 10:8. Överallt omkring oss finns det fattiga, prövade själar, som behöver förstående ord och hjälpsamma gärningar. Det är änkor, som behöver sympati och assistans. Det är föräldralösa, som Kristus har ålagt Sina efterföljare, att ta emot som en förtroendegåva från Gud. Dessa förbigås alltför ofta av försumlighet. De kan vara klädda i trasor, tala ovårdat och till det yttre vara motbjudande på allt sätt; likväl är de Guds egendom. De har köpts till ett pris, och de är lika dyrbara i Hans ögon, som vi är. De är medlemmar av Guds stora hushåll, och kristna – som är Hans förvaltare – ansvarar för dem. ”Deras själar”, säger Han, ”skall Jag utkräva ur Din hand.”