”Ty liksom jorden låter sina växter spira fram och en trädgård låter sin sådd växa upp, så skall Herren HERREN låta rättfärdighet och lovsång växa upp inför alla hednafolk.” Jesaja 61:11. Så, som det förhåller sig med naturen, så förhåller det sig med den andliga sådden; sanningsläraren måste först bereda hjärtats grogrund; han måste så säden, men bara den kraft, som ger liv, är från Gud. Här har vi en punkt, där människor bemödar sig förgäves. Fastän vi skall förkunna ordet, kan vi inte tillhandahålla den kraft, som livar själen, och får rättfärdighet och lovprisning att springa fram. Vid förkunnandet av ordet måste det förekomma ett väsen, som verkar utöver människors kraft. Endast genom den gudomlige Anden blir ordet levande och kraftfullt till, att förnya själen till evigt liv. Detta är, vad Kristus sökte, att inpränta i Sina lärjungar. Han lärde dem, att de inte besatt något av naturen, som kunde göra deras arbete framgångsrikt, utan att det är Guds mirakelverkande kraft, som skänker Hans eget ord livskraft.