Det är inte bara tillväxten i Kristi rike, som liknelsen om senapsfröet åskådliggör, utan liknelsen framställer alla steg i den troendes erfarenhet och upprepas. Åt Sin församling har Gud en särskild sanning och ett särskilt arbete i alla tider. Den sanning, som döljs för världens visa och kloka, uppenbaras för den barnslige och ödmjuke. Sanningen kräver självuppoffring. Det är strider att utkämpa och segrar att vinna. Från första början är dess försvarare få. De motarbetas och föraktas av världens stora män och av en världsanpassad kyrka. Se Johannes Döparen, Kristi förelöpare, stå ensam och tillrättavisa det judiska folket för dess stolthet och formalism. Se evangeliets första frontkämpar i Europa. Hur obetydligt, hur hopplöst verkade inte Paulus’ och Silas’ uppdrag vara, de två tältmakarna, vilka jämte sina kamrater tog båten från Troas till Filippi. Se den åldrige Paulus i kedjor förkunna Kristus i kejsarnas starka fäste. Se de små slav- och bondesamhällena i strid med det kejserliga, hedniska Rom. Se Martin Luther stå upp mot den mäktiga kyrkan, som är mästerverket av världens visdom. Se honom hålla fast vid Guds ord, inför kejsaren och påven, och säga: ”Här står jag och kan inte annat. Gud hjälpe mig!” Se John Wesley förkunna Kristus och Hans rättfärdighet mitt ibland formalism, sinnlighet och hedendom. Se en person tyngd av veropen över den hedniska världen be vädjande om förmånen, att bringa dem Kristi kärleksbudskap. Hör prästerskapets svar: ”Sätt Dig ned, unge man. När Gud önskar, att omvända hedningarna, kommer Han att göra det utan Din och min hjälp.”