Fastän Kristus var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte. Han var Faderns uttryckliga avbild, inte bara till det yttre utseendet, utan även till sin karaktärs fullkomlighet. Ingen fordring pålades Kristus; han var över lagen och därför även över änglarna. Han var den himmelska härskarans Furste och var så mycket högre stående än människorna som hans ädla, obefläckade karaktär och ärofulla ställning var upphöjd över människans karaktär och ställning. Kristus var Fadern behjälplig vid människans skapande, och då hon föll genom överträdelse, hade han makt att sona hennes synder, att åter hjälpa henne upp och föra henne tillbaka till hennes ursprungliga tillstånd.